Uppladdning Till Nästa Vecka!

Det börjar väl så sakteliga bli dags att ladda för nästa vecka. Vilket inte blir så lätt, tror jag.
Förra veckan slutade inte alls så bra, framför allt inte eftersom jag inte ens kom iväg på föreläsningen i fredags!! *not good* Det var väl inte helt och fullt mitt fel, men konsekvenserna får ju jag ta i alla fall ...

Jag har pluggat en del i helgen, men i vanlig ordning långt ifrån tillräckligt - och att läsa in grammatik på egen hand är inte lätt! Jag sitter med de meningar vi ska göra tills imorgon nu, och jag tror förvisso att jag kan få ut meningarna - både översättning och analys, hittills i alla fall - men jag tror inte jag begriper varför analysen blir som den blir ... och det borde jag nog egentligen!

Just nu känns det nästan viktigast att jag faktiskt kommer iväg imorgon, för om jag inte gör det, då kan jag nästan garantera att jag kommer att få återuppleva våren 2007 igen ... och det pallar jag inte!! Jag klarar inte av att gå igenom det, på ett psykiskt plan, en gång till, så på nåt sätt får jag ju helt enkelt se till att komma dit imorgon. Jag hoppas att meningarna i alla fall känns "okej", för då borde jag kunna jobba med rent ångestreducerande metoder, och kunna komma iväg. Men om jag känner att jag inte begriper ett dyft av någonting, då blir det genast värre. Jag har gjort hälften av meningarna än så länge, och har i alla fall fått ut dem ... that's something, right?! *litet ynkligt leende*

Fast jag har en stor drivkraft, som jag faktiskt tror kan bli avgörande när jag sitter med en massa ångest imorgon bitti. Nämligen att jag och Lena ska träffas och äta frukost ihop! :) Teologkåren har startat med Måndagsfrukost, så för 20:- kan man träffas där och äta frukost ... inte så dumt!
Jag ville jättegärna komma iväg på det, det handlar ju återigen om att skapa kontakter (även ytliga kontakter behövs!), att etablera mig själv på institutionen och att bli en person - men jag tror inte att jag hade klarat av att gå dit själv, i alla fall inte nu. Eller ja, klarat av hade jag kanske gjort, om jag hade lagt all energi på just det - men jag kan inte göra det nu, eftersom så mycket energi måste gå åt till studierna, att komma iväg på föreläsningar, och att klara av upplägget där.
Så att gå dit med Lena blir helt perfekt!! :)

Samtidigt kan jag ju inte komma ifrån att se att jag faktiskt går från klarhet till klarhet, rent utvecklingsmässigt nu. Jag har kommit lång väg på bara några år, och det går fort framåt. Det handlar inte bara om att vilja göra saker och ting längre - och det tog lång tid innan jag ens ville göra något också! - utan jag genomför dem också! Långt ifrån alla, förstås, och långt ifrån alltid med positivt resultat, men det är ändå en enorm, enorm skillnad.
Och ingen är gladare än jag!

-- Men nu är det nog hög tid att jag går tillbaka till mina grekiska meningar! Ha dé gott!! --