Självkänsla i sak och person?!

Jag ber om ursäkt för den aningen suspekta titeln, men den ska få sin förklaring, jag lovar.
Överlag har den senaste tiden varit riktigt arbetsam för mig, men här finns varken tid eller plats för en diskussion kring det. Istället kommer ett inlägg om "olika typer" av självkänsla, som jag har sett ett väldigt tydligt och konkret exempel på för inte så länge sedan!

I veckan hade jag ett uppsatsseminarium i bibelvetenskap, jag ska under terminen skriva två uppsatser, dels en "liten" 7,5hp-uppsats och dels min kandidatuppsats på 15 hp. (Jag skulle kunna skriva en halv roman bara om upplägget för uppsatserna, men återigen: fel tid och plats!)
Vi hade ett "mitterminsseminarium" där tanken var att man skulle presentera ett utkast till sin uppsats, med problemformulering/frågeställning, texturval, metodval och disposition, under ca 10 minuter och sedan få konstruktiv respons på det från seminariegruppen och handledarna. Därefter skulle också konstrueras ett oppositionsschema för opponeringarna i början av juni.

Det här var förstås ingenting jag såg fram emot, för det första har jag mått ganska dåligt redan innan, vilket också hade gjort att jag inte alls hade kommit så långt med uppsatserna som jag hade hoppats - vilket bidrog till att öka ångesten.
Till på köpet hade jag ju två uppsatser att presentera, vilket också går lite utanför "normen", eller vad man ska kalla det, och att inte följa ett mönster späder också på ångesten förstås.

Hur som helst så gick jag dit, och får väl säga att det fungerade med blandat resultat. Och det är i det här jag vill göra en poäng angående självkänsla!

Min självkänsla var inte värst bra under mina presentationer och genomgångar, jag hade förhållandevis hög ångest (även om det inte var panik), hade svårt att presentera mina uppsatser - pratade alldeles för fort, "tappande andan" (vilket jag ofta gör när jag har ångest och måste prata), hade inte tillräckligt mycket att säga osv. - och jag hade svårt att möta gruppens respons på mina utkast. Det gick lite lättare på den stora uppsatsen där det blev mycket konstruktiva kommentarer, både från studenter och handledare, men värre med den lilla, där jag upplevde att allt som kom var ganska "ifrågasättande".
Jag kom ju igenom det, och jag har varit med om mycket värre, men jag kände mig väldigt osäker hela tiden - även under de andras genomgångar, då jag inte kunde säga någonting, jag kände mig alldeles för osäker på deras ämnen för att kunna kommentera - även om en del av mig säger att även de som faktiskt kommenterade inte heller besitter någon enorm sakkunskap.

Efter våra genomgångar kom schemaläggningen, och det är ett elände varje gång. Varje uppsats skall läggas fram och ha en opponent. Vi har två ämnen, både Gamla och Nya testamentets exegetik (och ett GT uppsats skall helst ha ett GT opponent, uppenbarligen), samt språklig och icke-språklig uppsats - lite dumt att ha en uppsats skriven med bibelhebreiska och en opponent som inte ens har läst det!!
Och där lossnade det helt för mig!! Det blev ju krångligt för mig eftersom jag ska lägga fram två uppsatser och därmed också opponera på två andra uppsatser, men jag kunde komma med kommentarer och säga saker inför gruppen och t o m komma med förslag till hur vi skulle lägga schemat/opponering ... ett förslag som t o m antogs!!!

Och här ser jag en tydlig skillnad i självkänsla vad gäller "sak och person".
I sak, när det gäller faktiska kunskaper, både att kunna prestera inom sitt eget område, men också att vara konstruktiv och kommentera inom andra, har jag fortfarande en väldigt dålig självkänsla. Jag tror hela tiden att jag kan mindre än alla andra, och vill inte utsätta mig för att "verka dum" och få det att se ut som jag vet mer än vad jag egentligen gör.
Men i person, i mig själv, när det bara gäller just JAG, då fungerar självkänslan mycket bättre. Jag kan prata inför gruppen, komma med förslag eller göra kommentarer som är mera allämnna till sin natur. Det i sig är ett jättestort steg framåt för mig, för det var inte så länge sedan även det var alldeles otänkbart.

Men det är en intressant skillnad att notera - och självklart jobbar jag på att även öka självkänslan "i sak", att ha mer tilltro till min egen faktiska kapacitet också ... men än så länge har jag väl inte riktigt nått fram!