Nu Är Vi Igång!

Oj oj oj ... jag som mentor!! Det känns konstigt ... *ler*
Men nu är det så! Jag har haft presentation på kursintroduktionen och jag ledde det första mentorsmötet igår! Med ... ska vi säga ... blandat resultat?! Det låter väl bra!

Skämt å sido så känns det här med mentorskapet väldigt blandat just nu. Det är förstås mycket ångest inblandat i det, och jag har blandade känslor inför hur det har gått och vad som har hänt! Det är ju så, att det alltid är svårt att utvärdera sig själv och sin insats, i alla fall upplever jag det så! Jag vet inte om det bara är så för mig, eller om även andra upplever det. Vad jag märker tydligt, och som jag tycker är väldigt frustrerande är att när jag går in i en sådan laddad situation går jag in i något slags svart hål! Det kan gälla muntliga redovisningar, viktiga möten, muntliga tentor, det gällde vid kursintroduktions-presentationen och det gällde i alla fall i viss mån under gårdagens mentorsträff. Jag försvinner liksom bort någonstans, och efteråt kommer jag ihåg oerhört lite av vad som har hänt, vad jag har sagt, hur jag har betett mig och vilken respons jag har fått ifrån andra.
Det gör det i princip omöjligt för mig att göra en egen utvärdering över hur det har gått, och det är faktiskt frustrerande!

Jag har som sagt mycket blandade känslor kring gårdagen, och jag känner mig inte redo att gå in på djupet i dem här - eventuellt kanske det kommer längre fram när jag har fått lite mera distans till det.

Det känns verkligen att jag har, och håller på, att utvecklas mycket nu, en sak som att vara mentor skulle nog ha varit helt omöjligt för så lite som bara ett år sedan, och nu är jag i alla fall här! Sen går det inte på räls, men det är inte så många saker i livet som går på räls, så man får ju försöka att inte hänga upp allt för mycket på det!

Ett Försenat Inlägg!

Ja jösses!! Det här inlägget borde ha kommit i november ... så jag känner mig lite dum! Men bättre sent än aldrig, eller hur?! :)

Det handlar om att hantera ångest. För faktum är att jag upptäckte ett helt nytt sätt att bemästra min egen ångest i höstas, som skilde sig ganska dramatiskt ifrån de tekniker jag har använt mig av tidigare! Det kändes värt att utveckla det här ...

Ångesten som jag hade gällde föreläsningssituationen. Jag läste bibelgrekiska i höstas, och som det alltid är på språkkurserna hos oss, ska man läsa och översätta meningar i princip på varje föreläsing. Under den första delkursen, som var rent språklig, hade jag uppenbara problem, även om det inte gick helt överstyr.

I den andra delkursen skulle vi läsa Markusevangeliet på grekiska, men upplägget var i princip det samma - med "läs-och-översätt" upplägget.
Vad jag då kom på vad följande:

På något sätt lyckades jag helt och fullt plocka fram allt som var positivt i tillvaron, med fokus uppenbarligen på universitetet. Inte bara det som var aktuellt, utan ALLT, allt det som jag hade klarat av, den utveckling jag har genomgått, alla de känslor som har förändrats, den studiesociala situationen som fungerar över förväntan ... och det innebar att när ångesten väl kom, kunde jag bara skjuta undan de jobbiga, ångestfyllda tankarna, och ersätta dem med allt det som var positivt!

Det låter vagt, men jag kan faktiskt konkretisera ner det.
Låt säga att jag hade ångest för "läs-översätt". Genast kommer tankarna: Tänk om jag läser fel! Tänk om jag har översatt fel! Hur ska jag göra om jag får en fråga om det här? Om jag är den enda som har missat det här, kommer jag att känna mig jättedum!
Men så fort sådana tankar dök upp hos mig, kunde jag istället "dirigera hjärnan" till det positiva som hade hänt: Hur jag nästan konstant träffar människor jag känner, som jag kan heja på och prata med! Hur jag klarar mina tentor, såväl skriftliga som muntliga. Hur t o m lärare och professorer numer hejar på mig och vissa t o m kommer fram och pratar en stund! Och när sådana tankar fick utrymme och plats hos mig, tog de udden av all ångest!!

Detta är inte en "fail-safe-method" uppenbarligen!! Först och främst kan man inte använda sig av den förrän man har kommit en bra bit på väg i arbetet med sig själv! Man kan inte hitta alternativa positiva tankar, om man inte först har landat i det positiva och kunnat utveckla det! Men när man väl har utvecklat det, kan det här vara ett bra sätt att inte låta ångesten få oanade proportioner!
Jag har haft nytta av det även efter det! Saker och ting rent allmänt på teologen fungerar väldigt bra för mig just nu, och det gör att jag har en positiv grund att falla tillbaka på, när jag befinner mig i ångestfyllda situationer - att hitta dessa positiva motpoler till all ångest är inte längre omöjligt, utan faktiskt något som går att göra utan allt för mycket ansträning.

Denna metod löser långt ifrån alla ångest, och det finns mycket jag bekymrar mig för och har ångest inför även nu, men detta är ytterligare en metod att jobba med - och ju mer redskap man har, desto större blir chansen att man lyckas med det man föresatt sig, eller hur?! ;