Nu beger jag mig norrut för att hälsa på familjerna över helgerna.
Jag har ett par inlägg jag hade tänkt att lägga upp här, men tyvärr tillåter inte tiden det just nu, utan de får istället komma i januari när jag kommer tillbaka hem.
Jag vill bara kort önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År 2009!
Ta hand om er!
/Jessica
Ja, jag fick minst sagt en glad nyhet via mailen igår.
Om ni följer den här bloggen, kanske ni minns att jag tidigare i höstas hade ett inlägg om att eventuellt kunna bli mentor för kursen i Hebreiska till våren. (läs här: Ett "hemligt" projekt!) Jag har bollat det här i huvudet fram och tillbaka under hösten, men då framför allt senare delen av terminen har varit oerhört arbetsam har jag mer och mer tvekat och undrat om det verkligen är något jag klarar av! Visst är jag oerhört intresserad av ämnet, och det är en fin merit att ha med sig, samtidigt som det är ett stort steg för mig rent personligen också - men frågan är om jag verkligen orkar ... Mot slutet har jag varit inne på att faktiskt hoppa över tanken på ett mentorskap till våren, just eftersom den här terminen har varit oerhört intensiv och jobbig, och att delar av nästa termin också kommer att bli arbetsam.
Och sen kom mailet! :) Från den doktorand på institutionen som är ansvarig för mentorsverksamheten. Jag vet vem hon är, men är relativt säker på att hon inte vet vem jag är, så jag blev minst sagt förvånad över mailet.
Hur som helst skrev hon att hon nu håller på att leta upp en mentor till kursen i Hebreiska i vår, och att mitt namn hade "kommit upp", och var jag eventuellt intresserad av det?
Jag höll på att ramla av stolen framför datorn, minst sagt!! Jag har ingen aning om hur hon har fått mitt namn överhuvudtaget, för det här med ett eventuellt mentorskap är något jag bara har diskuterat med mina vänner. Samtidigt så fick jag ju här den mest konkreta bekräftelsen av alla på att jag faktiskt är på väg att lyckas med något som jag har tänkt på och jobbat på aktivt sedan över ett år tillbaka, nämligen: Att Bli En Person på Teologen!! Jag har framför allt under 2008 jobbat med detta, och upplever att jag har i viss mån lyckats - jag hejar på folk, jag pratar med studenter, jag kan prata med lärare och professorer utan att det blir totalt kaos (i alla fall oftast) och så, men att nå så här långt var verkligen bortom min vildaste fantasi, och jag är kolossalt glad över det!
Nu finns det ju inte en chans att backa ur - när jag t o m har blivit tillfrågad - så på något sätt får jag se till att klara av det här på ett så bra sätt som möjligt helt enkelt! :) Det finns väldigt många aspekter av mentorskapet som jag är orolig och ångestfylld inför, men faktum är att jag får försöka möta de utmaningarna när de väl kommer. Jag ska träffa tjejen som är ansvarig imorgon, för att få lite mer information om vad det innebär, vilket är jättebra, och sedan är det en mentorsutbildning i mitten av januari (typiskt nog under min mest intensiva period!), men i nuläget får jag försöka att lägga det här lite grand åt sidan och fokusera på vad som gäller här och nu ... för jag har minst sagt mycket som jag måste fixa under väldigt kort tid, och jag har inte riktigt råd att bli distraherad.
Jag har haft en ganska dålig dag idag, av olika anledningar, men jag hoppas att det här kan ge mig en boost och motivationskraft att orka med de sista tuffa veckorna också, för det här var verkligen något enormt stort för mig! :)
