Att Ta Vara På Det Man Har!

Det här är något som har varit väldigt viktigt för mig den sista tiden! Att faktiskt Ta Vara På Det Man Har!
Det låter pretantiöst, jag vet, och det har skapats så många klicheér kring uttrycket, att det nästan mist sin kraft och ursprungsbetydelse. Men jag tror ändå det är viktigt att nå bakom den ytliga tanken.

För min del handlar det i mångt och mycket om att inte ta saker och ting för givna. Jag har kommit enormt långt den här terminen, och klarar av saker som var helt omöjliga för bara två år sedan - och det gäller att nu inte ta dessa framsteg för givna, utan verkligen vara tacksam över dem.
Det har t ex hänt - och mer än en gång, även om det inte är ofta - att andra studenter kommer fram till mig när jag sitter och pluggar på teologen, människor jag har läst tillsammans med, de kommer fram och hejar och pratar en stund. Det är något som är kolossalt långt ifrån hur min tillvaro har sett ut tidigare - men det är inte något jag bara ska rycka på axlarna åt! Även om det för de flesta andra kanske fungerar så, vet jag trots allt med mig hur det är när det inte är så - och det är därför väldigt viktigt för mig att jag inte glömmer bort hur det har varit, utan istället är tacksam och glad för att det har blivit som det har blivit.

Jag har för min senaste läskurs läst boken "Det sårbara livet" av Fredrik Lindström - som jag för övrigt kan rekommendera (även om du inte är kristen, eller så jätteintresserad av teologi, har den vissa bra, mera allmänna tankegångar, som kan vara värda att läsa igenom), och han återkommer vid ett flertal tillfällen till tanken på
Livet är något man skall ta som givet, man ska inte ta livet för givet.
Den tanken tilltalar mig mycket! Han lägger väl kanske en lite mer religiös aspekt på det (livet är givet av Gud), men jag tycker det fungerar bra även utan den aspekten. Varför ska man behöva specifiera varifrån livet kommer - det kan vi ju ändå aldrig veta - men faktum är att vi har fått ett liv!

Jag har vid ett flertal tillfällen mot slutet av terminen kommit på mig själv med att egentligen ta saker för givna. I mitt fall tar det sig uttrycket så, att jag inte uppmärksammar när något positivt kommer. Att någon annan student kommer fram och byter ett par ord med mig ... hade det hänt för 1-2 år sedan, hade jag inte tänkt på något annat under en vecka, om inte mer, för det var så stort då. Nu kan något sådant hända, och när jag skall summera dagens tankar och händelser på kvällen, har jag snudd på glömt bort det!!!
Och det är jag väldigt rädd för - för jag vill inte att sådana saker ska glömmas bort. Jag har mått så oerhört dåligt över att aldrig få uppleva sådant, att när jag väl får det måste jag helt enkelt ta vara på det och vara genuint tacksam!

Jag hoppas verkligen att detta är något jag kan ha för ögonen även framöver. Jag hoppas förstås (och tror) att utvecklingen kommer att gå framåt även därifrån jag är nu, men jag hoppas att jag hela tiden kommer att komma ihåg hur saker och ting faktiskt kan vara, och därför också tar vara på det som är positivt i tillvaron!
Om inte annat blir nog tillvaron betydligt lättare att handskas med om man gör ett ärligt försök att fokusera på det som är positivt och det man faktiskt har ... för faktum är att i många fall (dock inte alla!!) skulle saker och ting kunna vara betydligt sämre.