Imorgon Börjar Allvaret!

Ja, imorgon är det dags för kursstart, och det är klart att jag är nervös, och har lite ångest, för det.
Vad som gäller den här terminen är Nya Testamentets Exegetik (med nytestamentlig grekiska) på helfart, samt en 5-poängs uppsats i Gamla Testamentet med Hebreiska. Spontant är jag nog mer nervös för uppsatsen, eftersom jag aldrig har skrivit uppsats förut, men eftersom det nu är NT-introduktion imorgon kl 10 känns det lite mera påtagligt just för tillfället.

Jag vet att kursen är minst sagt krävande, och jag måste säga att jag har väldigt blandade - och förvirrade - känslor inför den här terminen. Eftersom jag strulade till min allra första språk-termin (när jag läste hebreiska, vt-07) helt totalt känner jag mig väldigt nervös för att något liknande ska hända även denna gång. Visserligen går jag in med en betydligt större vetskap om vad som kommer att krävas av mig nu, än vad jag gjorde då, men rädslan finns där ändå.
Och samtidigt känner jag en enorm styrka av att ha klarat förra terminen på det sätt som jag trots allt har gjort - då jag läste hebreiskan igen, inofficiellt (mer eller mindre på helfart, jag började i alla fall med att läsa den fullt ut, och fick VG med marginal på den första tentan som jag skrev inofficiellt, även om jag sackade av mot slutet av terminen), och läste helfartskurser hela terminen plus en läskurs på 5 poäng - och jag fick VG på allt utom läskursen, där jag "bara" fick G ... Att ha klarat av den terminen på ett sånt sätt, ger mig självklart en styrka inför den här terminen ... men nervositeten finns där ändå, det kan jag inte komma ifrån.

För min del handlar det väldigt mycket om att INTE MISSA FÖRELÄSNINGAR! Det låter kanske överdrivet, men för mig är det nog det allra allra viktigaste nu. Dels är språk-kurserna kolossalt intensiva och näst intill omöjliga att läsa in på egen hand, men det kanske viktigaste för mig är ändå att etablera mig själv som person i gruppen. Att se till att jag är där varenda dag, så jag har min "rättmätiga plats" i gruppen, för det bör i sin förlängning innebära att jag också känner mig säkrare på mig själv, och därmed också på kursen i sig.

Upplägget för språk-kurserna brukar också vara lite annorlunda än "vanliga" kurser, eftersom man faktiskt börjar med ett nytt språk från allra första början (kursintroduktionen brukar förutom sedvanlig information innehålla en genomgång av alfabetet *ler lite*). Det innebär att det vanliga scenariot är att man till varje föreläsning ska ha förberett vissa övningar, meningar, som man ska kunna läsa på respektive språk, översätta samt analysera grammatiken. Detta har naturligtvis inneburit problem för mig, som social fobiker, eftersom man faktiskt måste prestera något inför gruppen varenda dag!
Jag tror att ett sätt att handskas med detta för mig, kan vara just att se till att fullt ut etablera mig själv som en i gruppen. Att INTE försöka vara osynlig eller gå undan, utan verkligen se till att jag är "med" i alla lägen, för då tror jag faktiskt att jag kan känna mig lite säkrare på mig själv - och därmed också klara av sådana moment. Självklart hör det till att man ska komma förberedd till varje föreläsning, men det där med att lägga ner mycket tid på studierna har jag liksom redan förlikat mig med! :)

Oj, det blev en lång utläggning! *ler*
Hur som helst behöver man skriva av sig lite ibland, och även om jag för det mesta använder mig privata dagbok till det, vill jag försöka uppdatera den här bloggen också då och då, när det känns relevant!
Jag hoppas kunna komma tillbaka med tankar och känslor vartefter terminen fortlöper!

Självkänsla!

Hej, och välkomna tillbaka till bloggen - som har fått vila under sommaren.

Det här inlägget tänkte jag ägna åt "självkänsla", eftersom jag relativt nyligen hade en 'diskussion' om detta i min dagbok. Då jag har lite ont om tid, tänker jag [fritt] citera ur dagboken, eftersom mina tankar där på ett bra sätt speglar hur jag känner och tänker kring min självkänsla.

Min självkänsla har onekligen blivit kolossalt mycket bättre på många sätt. Jag klarar av mitt liv på ett helt annat sätt, jag kan ta kontakt med människor, jag har vänner som jag fullt ut känner tycker om mig, som jag kan känna mig jämlik med. Jag kan ta kontakt med lärare, med professorer, utan att känna mig i alla fall helt underlägsen. Jag har också fått en ökad självkänsla vad gäller mina föräldrar, jag kan i högre grad stå för vem jag är gentemot dem. På många sätt har min självkänsla förbättrats, men det finns ändå områden där den inte är bra!

Jag tror att min självkänsla har förbättrats vad gäller mig själv i förhållande till andra, men definitivt inte då det gäller mig själv i förhållande till mig själv!
Jag har t ex svårt att hålla ordning hemma i lägenheten. Jag kan städa, plocka, damma och damsuga när någon ska komma hit - men aldrig för mig själv, bara för någon annan. Detsamma gäller då det handlar om att förändra mat- och motionsvanor ... det är något som bara gäller mig, och därför kan jag inte få till stånd en ordentlig förändring där!
Jag tror att det har med självkänsla att göra, fast näst intill på ett undermedvetet, snarare än medvetet, plan. Någonstans finns väl en [undermedveten] tanke att jag inte är värd att ha en sund livsstil, att jag inte är värd att ha det rent och snyggt omkring mig - men att alla andra har den rätten.

Jag vet inte riktigt hur jag, rent konkret, ska jobba med det här. Jag vet att jag måste jobba med det, men inte riktigt hur. Det är ju lätt att säga att det bara är att bita ihop och göra saker, punkt slut, men jag tror att man behöver en grundmotivation för att kunna göra det, och att motivationen i någon mån måste hänga ihop med att man faktiskt förtjänar det ... och då är vi tillbaka i det här med självkänslan!

Vad säger ni, läsare? Tror ni det ligger något i mitt resonemang? Och har ni några funderingar kring hur man ska jobba med det här?
Jag känner att min självkänsla gentemot andra otvivelaktigt har förbättrats, och det har krävt mycket jobb från min sida, men det har också påverkats av andra!! Om jag klarar av att ta kontakt med människor, och de sedan ger mig en "positiv feedback" på den kontakten (med det menar jag t ex en trevlig människa i telefonen, eller att en kontakt på universitetet så småningom leder till en fördjupad vänskap), då stärks min självkänsla utav den respons jag får från den andra personen.
Men hur ska jag kunna stärka min självkänsla i förhållande till mig själv??